Händerna uppe i luften vid den tomma scen, Och mina höfter dansa i takt med den dunkade musiken som fått mitt hjärta att dunka i 199. Med den ljusa klänningen på kroppen som inte ens slutade under min rumpa och inte täckte mer en mina halva bröst, rörde jag kroppen för att få dom äldre männen på fall. Pengarna hade, sedan jag kommit upp på scen börjat falla. Men det här var inget nytt. Jag gjorde det här varje dag. Pengarna betyde ingeting för mig. Men, såklart jag gjorde det för honom. Så jag gjorde det. Jag gjorde det här för honom. Även fast han inte visste.

Tempot ökade för varje minut som gick och fick mig att börja svettast. Ljuset från dom femtio laporna lös starkt mot mig i den mörka lokalen ”Just one Night” Människorna dansade med varandra, Fick en natt att njuta. Eller blev upphetsade av dom flesta tjejer som precis som jag, Ville överleva dagens samhälle. Jag hatade lukten av den stinkade alcholen och den kvävnade luften av marjuna. Men såklart, Var jag van. Håret flög till sida till sida medans jag försökte hålla mig kvar vid mitt stela leende som skulle föreställa sensuellt. Jag visste att det här inte var den värre delen i mitt jobb. Det var början till något värre. Natten skulle vara lång om jag inte drog mig undan. Men jag visste att dom pengarna dom skulle ge för att få en natt med mig, skulle betyda så mycket. Snart kände jag magsyran blandat med den lilla lunchen, pasta jag åt för någon timme sen komma upp i halsen när jag såg männens, underdelar började växa. Äcklad var ordet jag letade efter, Både av dom patetiska männen men också av mig själv. Jag var den mest petestiska här. Trodde han skulle älska mig. Att han skulle älska en sån som jag. Kommer aldrig hända. Skrek en kall röst inom mig. Även fast jag visste det, Fortsatte jag. Varför? Tja, Det är en fråga som jag själv inte vet svaret på.

När jag väl var av döds scen och in i backstegs non timme efter, Benen skakade häftigt. Svarta prickar målades fram framför ögonen när jag satte mig ner i den svala, mörka trä golvet. Vattnet fick jag tag av Hany. En bög som, precis som jag gjorde allt för att överleva. Den ända skillnade mellan oss var just att han tyckte om att göra det här. Han gillade uppmärksamhet. Han gillade nättrna han fick spendera med främlingar. ”Hur mår du?” Glaset läggde jag ner på glovet, Tog av dom 20cm långa klackarna. Tog tag i Hany’s väsnstra axlen som hjälp, när jag ställde mig upp och började gå till våran loge. ”Det har varit värre” mumlade jag fram. Mer för mig själv. Fötterna värkte som jag gått ut i kall snö hela natten. ”Vill du ha något?” Öppnade han den tomma kylskået vi hade. Jag skakade på huvudet, Lägge mig ner på den ssvara nya skin soffan, Paul köpte. Jag ville värken ha något att äta eller dricka. Tårarna välte upp i ögonen. Och det var svårt att se klart. Jag visste om jag skulle blinka så skulle dom rinna ner. Men jag ville inte vissa mig svag. Jag la den gamla täktet som säkert inte var tvättat på minst fem år över mig i den stora soffan. Blunade och Lät tårarna falla. Mumlade en svag god natt. Ville ändast vara kvar ensam. Villket jag fick. Den var inte konstigt att logen var tom på folk. Just one night, Var en känd nattklubb. Jag brukade ofta smita iväg. Men jag visste sedan han hade besökt nattklubben, Skulle det vara som ett självmord försök. Ett självmord för att smita iväg från lyckan, Jag kände när jag var med honom. Han hade igentligen allt man behövde, Pengar, Famili, Hälsa, Hus, Kärlek och ett perfekt utseende. Han hade allt och lite till. Men självklart ville han mer, Mer mer mer och mer. Men även fast han var en självisk jävlen, Älskade jag honom. Mer än jag älskade någon annan i den här kalla, Själviska världen.

”Ey, Du ska till rum 798” Ruskade Paul mig. Han stank kvävande rök när han andades över mig. Röken från den nästan färdig rökta joinet drog till mig och fick mig att hosta. ”Var jag inte ledig ikväll?” Jag kunde verkligen inte vara med någon nu. Jag hade lovat honom att jag skulle vänta. ”Inte längre” Han gick fram till speglarna vi brukar göra oss färdiga och fixade till sitt hår. ”Me—?” ”Jag vill fucking inte höra dina meningslösa meningar! Gör det du förfan ska, Annars kan du lämna.” Avbröt han mig. ”Jävla slyna” Mumlade han för sig. Paul, Vårna så kallade chef i den här branchen. Han brukade vara tevlig. Men är det en natt som den här är det svårt att hålla sig. Han var hög, så jag tog inte illa upp. Även fast jag visste att han menade det han sa. ”Du ska vara där om 10. Och…Fixa dig lite! Du ser äcklig ut.”  Han gick ut ur logen, Gav mig inte en blick. Dörren lämnade han halv öppen. Jävla bög.

Snabbt begav jag mig till speglen där jag tog ett par våt sarvetter. Jag torkade mig under armhålorna. Tog en annan sarvett till benen och armarna. Jag hann inte ducha så jag tog det jag hade. Sminket tog jag enkel bort och med en skaking hand läggde jag ett tjockt lager eyeliner. Håret lät jag vara. Lockana jag gjort tidigare i kväll fanns kvar. Jag tog på mig ett par röda string trosor och en machande spets BH. Med rött läppstift målade jag läpparna den skrikade färgen. Ett par Svarta pumas och jag log överdrivet i spegeln där jag såg mig själv. Jag tog mig till hissen. Med ett par gillande blickar på mig och några flört replicker med dom två killarna som skulle till samma våning skilldes vi åt. Våning 11 var den delen på Just one night. Jag kunnde ändast stå och stirra på det vackra taket som var målad i ljusa färger och hade fina kristaler hängades. Jag fick ett enkelt ”Kom in” när jag knackade på dörren. Ljus brun och guld var färgerna på både taket och vägarna i rummet.